Också inträffade det tillslut, samtalet jag både fruktat och väntat på. Chefen ringde. Fick några tider i april, mest nätter.
Sedan ringer det en gång till, lite senare på dagen. "Kan du jobba imorgon?" Så nu sitter jag här och försöker vända på dygnet - av arbetsskäl. Inte så jätteroligt om man börjar nicka till där vid tre-tiden på natten..


Annars har jag vaknat upp med Anna i lägenheten (händer alldeles för sällan nu för tiden), slappat runt i pyjamas, läst galoppmagasinet, vart i stallet och mockat (hästen fortfarande skadad och oskodd), sett min kära väns lägenhet för första gången, vart på krogen med samma kära vän, träffat gamla klasskompisar som jag inte sett sen jag slutade nian (tycker fortfarande det är konstigt att alla alltid känner igen mig) och kommit hem igen lite mindre nykter än när jag åkte.