Nu är vi inne på sista skriket för i år, jag och Uppsala. Städa, diska och packa den sista väskan. Äta mat med hyresfamiljen och sedan väntar sängen.

Vi börjar lära känna varandra, även om vi inte alltid är överrens om allting. Vardagskomiken är mycket högre än hemma i lilla Uddevalla, och jag tycker faktiskt inte att det är stressig stad. Kanske alla studenter lugnar ner hetset lite (så länge det inte är en tenta på gång då..), en småstad i en storstadsförpackning - eller är det tvärt om?
Andra saker är sämre än hemma, men egentligen är det mest människor, djur och minnen jag saknar, förutom havet. Bortskämd kustbo är jag van vid havet, början på det stora blå som sträcker sig ut över jorden. Början till allt liv.

Vi borde vara mer rädda om havet.



Jag har tidigare sammanfattat stora händelser från föregående år, dock inte här i denna bloggen, men kanske borde jag göra det i år?