Andra turen idag var vi ute på rakbanan och cantrade, och miss Denness hade gett mig mitt lilla troll Tulsa.
Han är definitivt min favorit här, och även om Maria försökte skrämma upp mig med att säga att han säkert var helt annorlunda och mycket piggare på rakbanan så fungerade det inte. Tulsa är alltid Tulsa.
 
Ritten gick verkligen jättejättebra, vi galopperade en sträcka, travade en sträcka och galopperade sedan igen innan vi pullade upp. Galoppe n kändes så bra, han droppade huvudet och bara gjorde som jag sa. Traven var nästan ännu bättre "Jag har aldrig sett honom trava så fint under ryttare förut, bara i hagen! Du lär honom dressyr!" var kommentaren jag fick. Tror ni leendet räckte mellan öronen eller?!

Konstigt nog verkade inte Dennessan dela min uppskattning av Tulsa, när jag sa att jag ville ha med honom hem sa hon "Visst, ta honom bara!" Tydligen så tycker hon att han rör sig lite sådär, är tråkig att rida och inte tillräckligt fin att titta på..
Som om jag skulle bry mig om något så simpelt! Om en häst saktar av när jag ber honom, eller ökar när jag ber om det så har den mitt hjärta! Så bli inte allt förvånade om jag kommer hem med en brun lite halvstor sak som bara krubbiter lite grann och är kittlig överallt.



Jag har bestämt mig för vilket hjälmöverdrag jag vill ha också, det ska vara vinrött (maroon), med en stor, vit stjärna på toppen. Det blir nog en såndär halvful rolig grejs på toppen också, och text på baksidan (The Great Kat / BRS 226) i vitt. Matchande seatsaver (sadelludd typ) ska jag också ha. Åh vad snyggt det kommer att bli!