Jag har länge letat efter något verk av fotografen Weegee (eller Arthur Felling som han egentligen heter) i tryckt form, men det är svårt att finna. Ibland finns vissa bilder, men aldrig det motiv eller format jag vill ha.

Få känner till honom. Ens få fotografer känner till honom, och då är hans bilder i en klass helt för sig själv. Mästerverk. Han fotade New York, människorna och staden.

Kanske inte de mest vackra bilder, men väldigt spektakulära. Som den här från Coney Island Beach:



eller varför inte Cake box murders? Hans bilder har något mer, en historia bakom.


Mitt sökande har inte varit fruktlöst, efter många år (kanske sisådär fyra-fem?) av spontana och sporadiska dammsugningar av internet har jag äntligen funnit något. Ett av många antikvariat i Uppsala (ibland älskar jag den här staden) har en sökningsbar katalog och tänka sig, där - under kategorin för fotoböcker, fanns det jag ville ha. En hel bok med bara Weegee, på sisådär 180 sidor.

Klickklick, sen ska jag dit och hämta den någon dag (så länge inget oförutsett händer).


Kan ju nämna att jag tidigare stått i just omtalade antikvariat och letat bland hyllorna för fotoböcker, men då fruktlöst. Vill ni också att era guldkorn ska dyka upp som gubben i lådan, kika in på www.rodarummet.nu.

Resten av den här terminen på SLU består av kemi. Bara kemi.
Samma kurs hela terminen, 30 hp.

Jag lägger runt tio timmar per dag åt kemi.

I gymnasiet klarade jag G i kemi B, men det var på håret. Således har kemi aldrig varit en stor favorit bland ämnena jag läst. Det måste bli ändring på detta. Jag gör inte mycket mer än äter och sover, förutom plugga kemi. Hinner inte åka hem och hälsa på pojkvännen eller hästen, träffar sällan vänner utan att kemiböcker är inblandade och ser inte på tv (tog inte ens med mig någon tv när jag flyttade). Att försöka blogga är lönlöst, så länge jag inte vill att bloggen ska handla om kemi. (Visste ni förresten att all biologisk aktivitet stannar vid runt -30 grader? Således är det ingen fara att äta mammutar som legat infrusna i Sibirien några hundra eller tusen år.)



Det är dags att börja älska kemi.

Idag har jag beställt lite bilder från Fuji, mest förstoringar för en fin bild blir mycket finare om den är stor.

Alla är dock inte till mig, några ska ges bort till den fotograferade (eller i vissa fall, dess ägare). Här kommer dock ett smakprov på en av bilderna jag väntar på.



Seger, kanske vi kan kalla bilden?

Klockan är nu halv två och jag har väl inte riktigt gått upp än..

Vaknade ju hyfsat tidigt (det blev ju ändå sent igår) men satte på ett Helgonet-avsnitt och låg kvar en stund i sängen först (tack pappa, lovar att du får tillbaka boxen.. någon gång..).
Efter det loggar jag in på msn för att bara kolla mailen lite snabbt, och sedan ringen Lillen på skype och vips hade det gått en timma till.

Hallonsmoothie till frukost, känns nyttigt och bra. Nu ska jag stänga av datorn och ta tag i mitt liv igen, men lite ledigt får man väl ha?

Plusgrader i Uppsala.



Åh vad jag längtar efter våren!

Jag antar att det är någonting sånt här som man kan få sparken för.



(ps. poop betyder bajs, mamma)

Men om Alice Coopers enda spelning i Sverige blir på Getaway Rockfestival och det fortfarande är Theather of Death-turnén som körs så tänker jag nog inte gå på den.

Det är väldigt olikt mig, och känns väldigt konstigt att ens tänka tanken. Ibland får man dock vara realist. Tobias är säkert ute på någon turné eller har massa jobb då, jag ska reda på semester till Finland (och någonting bör man väl få jobbat) och jag har liksom ingen självklar vän att åka med (om Anna inte är sugen då.. men de andra banden hittills är ju inga höjdare).

Just nu håller jag dock tummarna för att fler spelningar kommer att bokas in, annars får man väl kolla hur läget ser ut i övriga Europa innan det blir ett slutgiltligt nej. Görs det en ny show så måste man nog se den, på ett eller annat sätt.. Bara inte "theather" igen, två gånger räckte, så jävla bra var den inte.

Dessa shower däremot, de var riktigt bra:



Olympen i Lund 2007.
En bild jag har förstorat upp och som hänger över min läshörna (dock aningens bättre redigerin på den..)



Lisebergshallen, 2009.



Och självklart; min allra första Cooper-spelning, 2005. På den tiden hade jag ingen digitalkamera, så inga foton finns förevigade från själva showen. Stod näst-längst fram, och på bilden håller jag den dollarsedel som nu mera hänger inramad ovanför sängen hemma hos mor och far. Någon som känner igen mig?

Efter en tur till stallet som konstigt nog tog hela förmiddagen och lite till är jag nu alldeles för slö. Ingenting vettigt har gjorts på flera timmar..

Dags att rycka upp sig!

Valet står mellan att göra lite julkort (insåg ju förra året att december var alldeles för sent att börja i när man tycker det är jätteroligt att skicka kort till hela släkten och alla vänner) eller baka kladdkaka tillsammans med Leila.

Har ju ingen grädde hemma men med glass och hallon så går det nog bra ändå.


Annars är det ju lugnet före stormen, så nu ska allt tråkigt/roligt/nödvändigt göras innan måndag för då har jag definitivt inte tid.

Jullovet gick nämligen mest åt att vara på jobbet eller i stallet. Sedan åkte jag till kär släkt och var därmed datorlös. Väl hemkommen kom skolan på första plats, och nu har jag självklart lyckats bli sjuk, precis när vi fått några dagar ledigt.

Kvällen kommer därför att läggas på att ta hand om min lilla kropp, så att vi är redo för kamp imorgon igen (eller i alla fall så snart som möjligt).

Fin kväll önskas er alla!

Efter många om och men (jag åkte ju trots allt tåg) är jag nu hemma i Uppsala igen.

Lägenheten är nystädad, väldigt ostökig (kan bero på att jag inte packat upp än.. hm..) och med en hel hög brev och några paket. Massa kärlek från fina vänner, tack snälla!

Kommer sätta mig och svara på saker så fort jag handlat och gjort lite mer akuta saker. Om jag får vara lite partisk så är nog vykortet från Amie det som satte igång mest känslor, motivet är två hästar upp för Warren Hill i snöväder (även om jag verkligen inte skulle vilja vart någon av dem som satt på ryggen, haha). Tack snälla alla!